Därför borde bäckenbottenträning komma före TVT-operation

Varje år opereras omkring 12 000 svenska kvinnor för inkontinens och framfall. För vissa innebär det ett bättre liv. För andra innebär det långvarig smärta, komplikationer och ett implantat som är mycket svårt, eller ibland omöjligt, att få bort.

Samtidigt visar både forskning och internationella riktlinjer att många kvinnor borde erbjudas bäckenbottenträning innan kirurgi ens diskuteras.

Fakta i korthet

• Cirka 12 000 kvinnor opereras årligen i Sverige för inkontinens och framfall
• TVT-operation är den vanligaste kirurgiska behandlingen vid ansträngningsinkontinens
• Australien begränsade flera mesh-produkter redan 2017
• Socialstyrelsens första nationella riktlinjer för bäckenbottendysfunktion kom först sommaren 2025

Vad är ansträngningsinkontinens, framfall och TVT?

Ansträngningsinkontinens innebär att det läcker urin vid hosta, skratt, lyft eller träning. Det är vanligt efter graviditet, förlossning och i samband med åldrande.

Framfall, eller prolaps, innebär att blåsan, livmodern eller ändtarmen sjunker ner och trycker mot slidväggen. Det kan ge tyngdkänsla, skav, besvär vid samlag och problem att tömma blåsan eller tarmen.

I Sverige är TVT-operation fortfarande den vanligaste kirurgiska behandlingen vid ansträngningsinkontinens. Vid ingreppet placeras ett smalt plastband under urinröret för att ge stöd. Bandet är tänkt att sitta kvar permanent.

Vid framfall används ibland större nätimplantat, så kallad mesh.

För många fungerar operationen. Men internationella rapporter och svenska patientberättelser visar också att komplikationerna kan vara allvarliga.

En vårdskandal som pågått i tysthet

Komplikationer efter TVT-operation och mesh kan handla om:

• kronisk smärta
• smärta vid samlag
• svårigheter att tömma blåsan
• återkommande urinvägsinfektioner
• att plastbandet eller nätet växer in i slidväggen, urinröret eller urinblåsan
• nervskador och långvarig smärta i bäcken och ljumskar

SVT:s granskning Slyngornas offer visade att många svenska kvinnor levt i åratal med svåra komplikationer utan att bli tagna på allvar. Kvinnor har beskrivit hur de inte längre kunnat arbeta, träna, ha sex eller leva utan smärta.

En av kvinnorna i granskningen kunde inte kissa efter operationen. När läkaren försökte lätta på bandet gick det sönder inne i kroppen. Det som följde var en smärta som aldrig försvann.

Problemet är att när nätet väl sitter på plats kan det vara mycket svårt, ibland omöjligt, att avlägsna helt, eftersom kroppens vävnad växer in i materialet.

Trots detta saknade Sverige länge både nationella riktlinjer, nationellt register och systematisk uppföljning av kvinnor som opererats. Det skyddsnät som patienter borde kunna förvänta sig har helt enkelt inte funnits.

Först sommaren 2025 publicerade Socialstyrelsen sina första nationella riktlinjer för vård vid bäckenbottendysfunktion.

Australien började agera redan 2017

Australien drog redan 2017 slutsatsen att riskerna med flera mesh-produkter översteg nyttan.

Därför genomfördes omfattande förändringar:

• Transvaginalt mesh för framfall togs bort från marknaden
• Särskilt riskfyllda slyngor för inkontinens stoppades
• Allt kirurgiskt mesh klassades som en högriskprodukt
• Kirurger tvingades genomgå särskild certifiering
• Patienter fick rätt till skriftlig information om riskerna och implantatkort

Här i Sverige fortsatte kvinnor att opereras trots att riskerna redan var kända internationellt. Många fick aldrig veta att ingreppet kunde leda till kronisk smärta, komplikationer eller ett implantat som kan vara omöjligt att få bort. De fick heller aldrig veta att det fanns andra alternativ.

Medan andra länder agerade valde Sverige att vänta. Kvinnor har fått betala priset för den passiviteten med sina kroppar, sin hälsa och i många fall år av smärta.

Det underutnyttjade alternativet: bäckenbottenträning

Sverige behöver inte fler operationer. Sverige behöver att kvinnor får möjlighet att behandla orsaken till sina besvär innan vården tar fram kniven.

Bäckenbotten är en muskelgrupp. Och precis som andra muskler kan den tränas upp, återfå styrka och fungera igen. Trots det går många kvinnor direkt från läckage och tyngdkänsla till beskedet att operation är nästa steg utan att först ha fått riktig hjälp att rehabilitera bäckenbotten.

Det är orimligt.

Vid ansträngningsinkontinens och lindrigare framfall är bäckenbottenträning inte ett “alternativ”. Det är det som internationella riktlinjer säger ska komma först.

Även Socialstyrelsens nya riktlinjer slår fast att bäckenbottenträning ska vara förstahandsbehandling vid ansträngningsinkontinens.

Ändå ser vi gång på gång hur kvinnor får höra att de “får leva med det” eller skickas vidare mot kirurgi innan de ens fått möjlighet att prova bäckenbottenträning. Kvinnor förtjänar en vård som försöker återställa kroppens funktion innan den opererar bort problemet.

Det här är alternativ som borde erbjudas innan kirurgi ens diskuteras:

• Bäckenbottenträning med specialiserad fysioterapeut
• Elektrisk stimulering och högintensiv elektromagnetisk bäckenbottenträning, till exempel med BTL Emsella, för att aktivera och stärka bäckenbottenmuskulaturen utan kirurgi. I kliniska studier har 95 % av kvinnorna rapporterat förbättrad livskvalitet efter sex behandlingar, och mellan 50–70 % minskning av inkontinensbesvär har visats i uppföljningar.

På Gaudii möter vi dagligen kvinnor som burit sina besvär i åratal. Många har fått höra att det är normalt med läckage, tyngdkänsla eller ha ont efter en förlossning.

Det är det inte.

Vi ser varje dag hur rätt teknik, rätt belastning och strukturerad bäckenbottenträning gör att kvinnor slipper kirurgi och återfår kontrollen över sin kropp.

Vad vi vill se nu

Det här handlar inte om att peka ut enskilda läkare. Det handlar om att svensk vård behöver börja ta kvinnors bäckenbottenbesvär på större allvar.

Sverige behöver:

• följa upp alla TVT- och mesh-operationer i ett nationellt register
• ge kvinnor tydlig och skriftlig information om riskerna innan en operation
• alltid låta bäckenbottenträning och andra icke-kirurgiska alternativ prövas först
• ställa högre krav på de kirurger som utför den här typen av operationer
• ta reda på varför Sverige varit så mycket långsammare än andra länder att agera

Ingen ska behöva gå i åratal med läckage, tyngdkänsla eller smärta och tro att det är något man bara ska acceptera. Men ingen ska heller behöva gå direkt till operation utan att först ha fått möjlighet att prova behandlingar som faktiskt kan hjälpa.

Bäckenbottenträning borde vara det självklara första steget. Kirurgi ska finnas när det verkligen behövs och inte som standardlösning.

Vanliga frågor

Kan bäckenbottenträning verkligen hjälpa vid ansträngningsinkontinens?

Ja. Forskning visar att strukturerad bäckenbottenträning med rätt teknik och uppföljning kan minska eller helt ta bort besvären hos många kvinnor.

Kan framfall behandlas utan operation?

Ja. Framfall kan i många fall lindras eller förbättras med bäckenbottenträning, pessar och andra icke-kirurgiska metoder – särskilt om besvären upptäcks tidigt.

Vilka risker finns med TVT-operation?

De vanligaste komplikationerna är kronisk smärta, svårigheter att tömma blåsan, smärta vid samlag och att plastbandet växer in i omkringliggande vävnad.

Går det att ta bort en TVT-slynga?

I vissa fall, delvis. Men eftersom kroppens vävnad växer in i bandet kan det vara svårt eller ibland omöjligt att få bort helt.

När ska operation övervägas?

Först när bäckenbottenträning och andra icke-kirurgiska alternativ har prövats fullt ut – och först efter att kvinnan fått tydlig information om riskerna.

Har du besvär med läckage, tyngdkänsla eller misstänkt framfall?

Hos Gaudii arbetar vi med att stärka bäckenbotten innan kirurgi blir aktuellt.
Läs mer om våra metoder för bäckenbottenträning eller boka en konsultation hos oss.